Det finns dagar som väl måste läggas i lådan för slöseri med tid. Idag var en sådan dag. Jag fick hela musiksalen för mig själv inför den restfotografering som komma skulle. Jag kom i god tid, satte upp mina saker och väntade. Jag väntade och väntade. Tog en liten titt i musiklärarnas olåsta skåp. Konstaterade att barnen idag får lära sig att spela på ungefär samma instrument som jag gjorde när jag var liten. Maraccas, triangel, kastanjetter, koskällor och blockflöjt. Men jag ska ärligt säga att jag inte har något minne av att vi spelade på Samba-rör. Vad är det egentligen? Jag vågade inte dra ut lådan för att titta. Jag kan ju ha teorier om hur det kan tänkas se ut. Troligtvis har det antagit någon rörform och det kanske heller inte är speciellt vågat att gissa på att det är ett rytminstrument. Mer än så törs jag inte tokgissa.

Så satte jag mig ner och väntade lite till. Men ingen enda elev dök upp. Så jag packade ihop och gjorde fredag. En dag av ändlöst väntande fick sitt slut.

Godnatt så småningom!