Nu var det på tok för länge sedan jag träffade lilla Sirsan och hennes mor igen. Det var full fräs som vanligt med olika sorters danser i vardagsrummet, go´fika och några försök att plundra spargrisen. En härlig kväll som skickade lite värme rakt in i hjärtat på mig. Som jag har längtat!

Att våga göra något man är lite rädd för, är ibland väldigt nyttigt. Inte minst känns det ju skönt efteråt, även om det är en klen tröst innan man befinner sig där. För det finns ju situationer man bara måste genomlida. Förhoppningsvis kommer man ut på andra sidan och undrar vad det var man oroat sig för och gör man inte det, så kanske man växte någon centimeter av att i alla fall ha vågat.

Jag utsätter mig sällan för saker jag är rädd för, kanske måste jag bli lite mer modig. Utmana min comfort zone lite. Jag ska fundera på saken.

Godnatt!