Gamla Bettan har varit på service igen. Vid förra årets besiktning bad de mig åtgärda ett oljeläckage och först nu blev det alltså av. Det var inte en dag för tidigt visade det sig eftersom oljefiltret i princip hade rostat sönder. Detta resulterade i att bilen nu läckte som ett såll. Jag har noterat att Gamla Bettan grymtat lite och jag har fyllt på olja i parti och minut, men så illa kunde jag väl inte tro att det var. Verkstadskillarna hade sett en oljerand efter bilen när den kördes in i deras garage. Till och med jag som i princip är helt rudis på bilar förstod att det var i grevens tid.

Broddarna har kommit på också. Vinterdäcken har hittills inte varit speciellt nödvändiga, men man vet aldrig när det kan vara dags för vintern att visa sitt rätta ansikte igen. Då är jag och Bettan i varje fall beredda. Helgen hos pappa bjöd på riktigt fint väder. Bortsett från en släng av norrlandsstormen visade solen sitt vackraste leende.

De senaste dagarna har jag ägnat åt att vässa till mitt CV. Varför ska det vara så svårt att sälja in sig själv? Jag vet ju vad jag kan och det borde inte vara så svårt att få det på pränt. Men det är det. Jag vet inte om den svenska jantelagen vilar ovanligt tungt på mina axlar, men att framhålla mig själv och klappa mig själv på axeln är uppenbarligen inte min starka sida. Det ska bli ändring på den saken.

Godnatt!