Näst efter regn är blåst det sämsta vädret. Visserligen har det varit underbart soligt och varmt de senaste dagarna, men det har blåst. Nåt så in i norden. I säkert en vecka har man varit tvungen att hålla hårt i peruken när man varit ute på promenad. 

I Gredelby Hagar stod mycket lägligt en stor sten i rätt väderstreck för att både fungera som vindstopp och solhäll. Dit begav jag mig idag, på min Monarkcykel. I lä av stenen roade jag mig med att lyssna på Sommar i P1. Fyra program hann jag med innan magen kurrade för mycket. Sommarprogrammen manar ofta till eftertanke och de flesta har verkligen en historia att berätta, som berör. Vissa mer än andra.

Jag är åter i Stockholm för ett tag och jag tycker det är svårt att njuta av sommaren i stan. Visst kan det ha sin charm att staden gapar öde och tyst nu när alla tagit semester ochtagit sin tillflykt någon annanstans, men jag tycker mest det känns olustigt. Visserligen gör turisterna sitt för att få Stockholm att kännas som en riktig sommarstad, men ut till Björkhagen kommer de ju inte riktigt, även om det är vackert så här på sommaren. Därför var det rätt lagom att ligga på en filt i Gredelby Hagar och lyssna på Sommar, allt medan två Tranor svepte in på himlen med sin melankoliska klagosång. Jag behövde få landa lite mjukt som kontrast från sommarstugan och tystnaden.

Godnatt!