I trakterna runt Skokloster har jag njutit av solen idag. Ytterligare en vacker dag kan läggas till handlingarna där termometern var uppe och nosat på trettiogradersstrecket. Vilken lyx må jag säga, jämfört med förra årets regnkatastrof känns den här sommaren väldigt behaglig.

Ikväll har jag åter grottat in mig i det oändliga bibliotek av rörligt material som ligger på SVTs öppna arkiv. Idag avnjöt jag en dokumentär om Frida som en stor del av sitt liv varit trotjänarinna hos 94-åriga doktorn som bor i en stor Östermalmsvåning i Stockholm. Frida själv bor i det lilla rummet innanför köket och har så gjort sedan hon började som trotjänare hos doktorn på 1950-talet. 

På frågan om varför Frida fortfarande tjänar doktorn svarar han att hon inte har något att byta ut det mot, hon har ingen hobby eller liknande att ägna sig åt. 

Frida å sin sida berättar om sina resor runt om i världen, om Transsibiriska järnvägen och andra strapatser. Något som doktorn uppenbarligen inte hört talas om.

Frida berörde mig mycket. Hon är positiv och gladlynt och tycks alls inte ångra sitt liv som husa hos doktorn. Jag funderar ändå på om hon tycker att hon gått miste om något? Om hon saknat något i livet. Velat flytta till eget långt tidigare? Sådant får jag aldrig veta.

Godnatt!