Knäckebrödsbak är en fin sysselsättning när snön faller utanför fönstret. Det doftar fortfarande lite Rosmarin i lägenheten. Nackdelen är att kvällarna går i småätandets tecken. De är ju så farligt goda de där brödkakorna. Med en gräddig ost på toppen går de helt enkelt inte att motstå.

För ett par år sedan på en utlandssemester köpte vi på oss kex med rosmarinsmak inför hemresan. Ni vet när tristessen blir för svår på planet blir man alltid på lite bättre humör av att tugga på något. Rosmarinkex var en ren chansning, jag hade aldrig smakat det förut. Men vilken chansning sedan! Det var bland det godaste jag knaprat på! Jag kunde inte sluta äta av dem och ändå ville man spara lite för att kunna ha kvar till senare. Ett moment 22. 

Sedan den dagen har jag alltid längtat lite efter de där kexen. Det var därför med extra glädje jag bakade rosmarinknäcke för första gången förra året. En given och efterlängtad smaksuccé!

Godnatt!