Jag har aldrig förstått svårigheten med att kunna skilja på mitt och ditt. Jag har aldrig förstått tjusningen med att ta från andra. Att drabbas av inbrott, vare sig det är i hemmet, källarförrådet eller något annat utrymme du låst om för att få ha i fred, är en ytterst obehaglig upplevelse. Ting är en sak, har du tur får du ut en del av det på försäkringen. Men själva känslan av att någon du inte känner eller vet vem det är, har rotat runt bland saker som du håller kär, är olustig. För ett antal år sedan drabbades jag av detta för första gången och i dagarna hände det igen. Precis lika obehagligt och olustigt. Ge fan i mina saker! 

När till och med jag drabbas av pollenallergi, då är det vår. Jag har alltid tyckt synd om dem som stora delar av sommarhalvåret går med rinnande näsa och kliande ögon. Nu verkar det som att jag är en av dem. Kan det verkligen vara så att jag i fullmogen ålder blivit pollenallergiker? Ingen är mer förvånad (och besviken) än jag. Kanske kan det växa bort även på mig?

Nåväl, när pollenkornen yr i luften är det hög tid för sommardäck. Så i helgen fick Bettan sin sommarskrud. Jag tror faktiskt att hon gillade det. Nu kan vi ju våga oss in på Hornsgatan igen, bara en sådan sak. 

Däcken byter man som sig bör hos farsgubben i Sala och så även i år. Där kunde man även beskåda den här bedårande butiken. På en parallell gata till vad som väl får anses vara Salas paradgata ligger Fristedts. En herrekiperingsaffär som till min stora förtjusning till synes valt att behålla sina gamla skyltdockor från femtiotalet. En och annan har under åren uppdaterats och fått sjuttiotalsmustasch och polisong, men i övrigt känns skyltningen ganska orörd. Härligt! Summa summarum, en riktigt fin helg i Sala!

Godnatt!