När den här lilla gynnaren står och vippar på stjärten då är det otvivelaktigt vår. Sädesärlan är så välkommen, i år också. Två riktigt varma och soliga dagar har passerat och jag har fått min beskärda del av solen. Den är vass så här års, man får passa sig. Det transparenta vinterskinnet blir rosigt bara av att höra talas om ljus. Men jag har varit duktig med solkrämen. 

Det blev en helg med promenad längs Fyrisån. Bland vitsippor och nyvakna bin i kupor, mitt i björkpollendammet och fågelsången gick vi, en underbart vacker söndag i april. Något som inte bara var vackert utan också en aning fascinerande är den Genetiska Trädgården. En park som tidigare användes för genetiska studier på växter. Här har man samlat och planterat växter från hela Sverige under lång tid. Här finns också den omtalade Björkallén som planterades av botanikern och genetikern Göte Turesson som var verksam vid Ultuna 1935-1959. 

Vad är det som är så speciellt med en björkallé kan man ju fråga sig. Jo, det förhåller sig nämligen så att björkarna i den här allén kommer från olika delar av vårt avlånga land. Detta medför i sin tur att de får sina knoppar och blad vid olika tidpunkter likaså gulnar de och fäller sina löv vid olika tidpunkter beroende på var i landet de kommer ifrån. Björkarna som härstammar från Abisko, gulnar tidigare än de som kommer från södra delarna av landet. Fascinerande att även de små björkarna bär på ett genetiskt arv som de aldrig släpper taget om var de än planteras. 

Godnatt!