Jag hade aldrig hört talas om dem förut. Därför kunde jag inte motstå dem. Jordmandlarna har börjat gro i sin lilla jordsäng i mitt fönster. Ovan jord kommer det att se ut som en frodig och kraftig grässort. Det är under ytan som det intressanta händer. Där ska det, om allt går de små jordmandlarnas väg, växa fram 1-2 centimeter stora knölar som jag ska knapra på. De kan rostas i honung eller ätas färska. Ni hör ju själva hur spännande det låter. Jag kan knappt bärga mig. 

Jordmandeln är en kulturarvsväxt som har anor tillbaka till 1200-talet. Bara en sådan sak. Jag kommer alltså att kunna avnjuta godsaker som Birger Jarl och hans kompisar skulle kunnat ha haft på sitt middagsbord. Vi talar alltså om århundradet då Visby ringmur uppfördes. Historiens vingslag kommer formligen att vina om öronen på mig den dagen då jag sätter tänderna i en jordmandel.

Godnatt!