Idag har det blivit mycket bilkörning på vischan. Ute på Värmdö sprang vi på varandra, rådjuren och jag. Ja inte bokstavligen, men genom bilfönstret kikade jag på dem och jag blev flitigt iakttagen tillbaka. Vackra djur minst sagt. 

Det sprakar verkligen av färger ute nu. Körsbärsträden står på många ställen fortfarande i full blom och i dikesrenarna glimmar Kabbelekan som guld i solen. Det är en vacker tid. Understundom gör den ont, precis som Boye förutspådde. Med åren har jag dock blivit mycket bättre på att tycka om våren. För ett antal år sedan ska jag erkänna att det skar i öronen av var enda fågelkvitter vid den här tiden. Det gör det inte nu, det känns bra!

Godnatt!