Augusti 2013, jag älskar dig! Det är knappt man kan tro det är sant när man vaknar morgon efter morgon under en klarblå himmel. Idag passade jag dessutom på att ta en tupplur på balkongen när jag kom hem från jobbet och aldrig sover jag så gott som i friska luften.

Brickan med kaffe, smörgåsar och frukt, som möter mig på mitt arbetsbord på morgonen har svårt att väga upp känslan av total hopplöshet som infann sig några timmar senare.

Idag fick jag en smak av hur min arbetsmiljö kan te sig när den är som allra jobbigast. Skolan jag arbetat på de senaste dagarna slår ihop samtliga klasser i samma årskurs till en och samma bild. Det kan ibland resultera i att 70 ungdomar väller in genom dörrarna för att få sin bild tagen. Idag fick jag nöjet att fajtas med en åk 9 på drygt 60 elever. Jag vet inte om ni någonsin befunnit er i samma rum som 60 hormonstinna och solsvettiga ungdomar? För er som inte har det kan jag berätta att hormoner luktar väldigt starkt. I kombination med tonårssvettiga fötter kastas näsan in i något som antagligen tangerar gränsen för vad den tål. Det gäller att hålla färgen. Det gäller att härda ut. 

När dessa drygt 60 illaluktande ungdomar dessutom brottas och kväker ur sig olika högfrekventa ljud vill kroppen och hjärnan bara säga "Hej då, vi ses aldrig mer!". Men det gäller att härda ut. Hålla masken.

Godnatt!