Sista veckan på semestern och ångesten poppar upp som ett brev på posten. Jag måste göra mig av med den på något sätt, så att jag kan njuta av de sista dagarna.

Idag har jag passat på att foga några lite för stora glipor i fönstret på uterummet. Jag har aldrig fogat förut, men någon gång måste ju bli den första. Jag tycker att jag lyckades förvånansvärt bra. Jag kan nog drista mig till att säga att jag blev riktigt nöjd. Inte varje dag i månaden man känner så vill jag lova. Jag får ta vara på den känslan ett tag.

Dillen, ja var ska jag börja? De små frön jag sådde i våras har vuxit sig lika långa som jag. Vackra väldoftande kronor står stolta som tuppar i pallkragen. Det råder ingen som helst tvivel om att de trivs. I år slipper jag dessutom springa runt i affärerna och leta efter krondill när de förmodade kräftorna fiskats upp och ska koakas. Det blir bra.

En tallrik hallon med mjölk har jag också hunnit sätta i mig. Det ljuvligaste av alla sommarbär, eller i varje fall ett av dem. Saftiga och fina utan massa mask. Härligt!

Godnatt!