Björken utanför fönstret har oroväckande många gula stråk i bladverket. Varje år blir jag lika ledsen då det sker. Det är en ovälkommen påminnelse om att Gubben höst snart breder ut hela sin kappa över landskapet.

Idag har jag tagit plats vid Karlaplan och där kommer jag att befinna mig hela nästa vecka också. Där finns den i särklass mest tjuriga vaktmästaren i Stockholms kommun. När jag ringde upp honom strax efter sju för att fråga om han kunde komma och öppna för mig frågade han endast måttligt engagerad; "Har jag något val?" Dock gick det ganska enkelt att få honom att dra på smilbanden med lite snälla ord och beröm. Det funkar nästan alltid att stryka medhårs, även på dem som till en början är kalla som is.

Fördelen med att ha tillbringat de senaste dagarna på en skola där varje klass bestod av 70 elever, är att resten av säsongen med normalt antal elever ter sig som en barnlek. Nästan oavsett hur de beter sig. Inget ont som inte för något gott med sig. 

Godnatt!