Sedan årsskiftet har vi arma människor boende i Stockholm begagnats med fjorton soltimmar. Kanske är det därför inte särskilt svårt att förstå varför en i stort sett blå himmel blir utvald till dagens bild. Det kan tyckas överkänsligt, men det ska jag säga er att ynka fjorton soltimmar sätter sig som sveda och värk i själen. Det skapar tungsinne och framförallt orkeslöshet. Jag var antagligen inte den enda som vände näsan så mycket jag bara kunde mot solen idag. Kanske har jag lyckats suga i mig någon liten extra D-vitamin.

Jag tror bestämt att våren skickat vykort. Ett vykort med texten "Håll ut bara ett litet tag till, jag anländer snart!". Visserligen befinner vi bara oss i mitten av februari, men kan Sångsvanarna komma rekordtidigt till sjön Tysslingen utanför Örebro, så vill antagligen våren inte vara sämre. Häromdagen såg jag faktiskt ett par snödroppar utanför ett hus i Tyresö.

Jag tycker vi bestämmer att våren är välkommen nu. Jag menar, det är ju ändå ingen som vill ha ett stort lass snö i ännu en omgång. Välkommen våren, närhelst du vill!

Godnatt!