Bettan sköter sig inte. Nyss lämnade jag in henne och blev drygt sjutusen fattigare. Jag har vänt och vridit på Bettans vara eller icke vara och hur mycket pengar man egentligen ska lägga ner på en gammal skorv. Om jag inte var beroende av bilen i vardagen så skulle jag ställa undan henne för gott. Detta var min sista livsuppehållande insats för Bettan och jag hoppas att hon hör det så att hon får tillfälle att skärpa upp sig några ribbor. Sjutusen kronor är inte snutet ur näven det kan jag bara säga. Jag får väl leva livets glada dagar med grötmiddagar ett tag framöver. Nu talar vi inte mer om den saken.

Godnatt!