En liten, sirligt broderad, dockmockasin stod prydligt uppställd på en soffa vid Rådmansgatans tunnelbanestation. Kan det vara så att det jobbar småknytt nere i tunnlarna på nätterna? De jobbar så flitigt och i sin iver att hålla sig undan från oss jättar var det någon som tappade toffeln. Jag vill tro att det är så.

Jag har sagt det förut och säger det igen, jag möter verkligen allehanda människor i mitt dagliga värv. En del är mer speciella än andra, minst sagt. Kanske ligger dagens möte på tio i topp på just den listan. I en fotölj i vardagsrummet satt ett skelett i naturlig storlek. Inte äkta visserligen, men väl så naturtroget. Visst har jag sett många bilder från mäklarfirmor där jag funderat på hur de tänkt. Nu kommer de bilder jag tog idag att sälla sig till den skaran. Skelettet rörde sig inte ur fläcken och det var uppenbarligen inte meningen. Lägenheten läggs ut på Hemnet med benrangel och allt. Jag känner instinktivt att jag inte riktigt kan stå för detta.

Godnatt!