Jag kan utan tvekan påstå att jag fick mig en ordentlig naturupplevelse den gångna helgen. Gruset knastrade under cykelhjulen och doften från hägg svepte förbi med jämna mellanrum. Inne i skogsgläntorna lyste vitsipporna fortfarande. Så, plötsligt, nästan ljudlöst och otroligt mäktig, rusar den ut över vägen tjugo meter från cykeln. Älgen. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev lite lite rädd först. Sedan forsade adrenalinet genom kroppen allt medan skogens konung sprang längre och längre bort från mig. En häftig syn, minst sagt.

Helgen har mer eller mindre tillbringats utomhus, mitt i spenaten. Fyrisån fick sällskap av mig och Fröken V när vi promenerade längs med åkanten från Uppsala. I en glänta fick jag se Kungsängsliljan växa vilt, något som jag aldrig sett förut. En purpurfärgad, nästan prickig liten klocka som viftade i de ljumma vindarna vid vattnet. Jag trivs när jag får vara precis så här, ute i det gröna, där jag kan lukta på blommorna. Under min alldeles egna lilla korkek.

Godnatt!