Det kan kanske vara svårt att se, men bilden föreställer vårfloden. Nåja, flod och flod, det var en liten rännil längs gatan i nedförsbacke. Gott nog tycker jag och definitivt ett vårtecken!

Den lilla skira solen värmer gott nu och går hårt åt snötäcket även ute i obygden. Jag låtsades inte lyssna på meteorologen idag på nyheterna. Fast jag hörde ju med ett halv öra lik förbannat. Det skulle komma ett bakslag igen. Kallare och i vissa fall snö, vi får väl se om Kung Bore fortfarande är stark nog att breda ut sitt skägg över oss här i Stockholmstrakten. 

Ännu har jag faktiskt inte sett till några förskrämda små snödroppar ute. De brukar ju annars dyka upp vid den här tiden. Och varje år ser det ut som om de ångrat sig en smula när de sträcker sina vita blad mot en fortfarande allt för blyg vårluft.

Att vara snödroppe måste vara både underbart och lite ledsamt. Jag menar, de får alltid blomma medan snön fortfarande smälter i drivor runt dem. De får aldrig andas in högsommarluft och njuta av riktiga värmegrader. Men å andra sidan finns det väl få blommor som är så efterlängtade och välkomna som just snödroppen. Du är välkommen upp när helst du behagar nu!

Godnatt!