Det sägs att var sak har sin tid. Barndomen. Livet. Sorgen.

Tidigt i torsdags morse fick jag samtalet från min mor som jag helst av allt velat slippa. Sorgen efter min morfar hade precis börjat ta formen av ett vackert minne när mormor nu lämnade oss. Mormor som var så levande och glad in i det sista. Hon lyste alltid upp som den klaraste sol en högsommarmorgon, när jag kom och hälsade på. Ögonen glittrade och hon klappade mig på kinden med sina varma och lena små händer. Jag kan ännu inte riktigt förstå att jag aldrig får se de där glada ögonen igen, inte känna hennes händer i mina.

Jag vet ju så väl att man inte kan leva för alltid, och ändå kom beskedet som en fullständig chock. Det går inte att förbereda sig. Det går aldrig att skydda sig mot sorgen som strilar som en kalldusch över hela kroppen.

Lilla mormor, minns du hur jag älskade dina kroppkakor? Du lagade dem ofta, när du visste att vi skulle komma och hälsa på. Trots att jag bara var ett litet barn åt jag tills jag nästan storknade. Jag minns hur du njöt av somrarna i sommarstugan och jag kan fortfarande se dig där du går med vattenkannan mellan pelargonerna i uterummet. 

Nere vid sjön hade du en egen liten brygga. Den var den bryggan man inte fick rensa fisk på. Därifrån tog du njutningsfullt dina sommardopp och simmade några tag på rygg medan fötterna rev upp vattnet i stora virvlar. "Kom i får du känna, det är skönt!" sa du medan jag stod i gräset och tittade på som den badkruka jag är.

När morfar och jag kom hem med en gädda tillagade du den med pepparrotssås och färskpotatis. Var det är rejäl fångst skojade du alltid om att vi skulle äta gädda i flera dagar. Och vet du mormor, med den pepparrotssåsen hade jag gladeligen gjort det.

Att skiljas är sannerligen att dö en smula. Jag saknar dig så oerhört mormor! Kanske får du nu åter vara tillsammans med din livskamrat. Kanske hör du mig när jag säger att jag älskar dig för att du värnat om oss så ömt. Tack för all din kärlek, din humor och uppskattning. Tack för att jag fått ha dig som min älskade mormor så länge i livet. Jag saknar dig och älskar dig gränslöst!