Sigtuna är en vacker liten ort. På den pittoreska gågatan som sträcker sig genom de centrala delarna fläktar historiens vingslag. Det är gulligt och hemtrevligt med sina trähus och gamla butiksskyltar. På en tvärgata ligger Tant Bruns café och där kan man äta äppelkaka med vaniljgrädde. Det slank ner. Utanför fönstret strilade regnet och det blåste iskalla vindar. Inne i kaffestugan, bakom de sirligt virkade gardinerna, var det varmt och ombonat. 

Jag kunde inte låta Sigtuna passera utan att också ta en titt på Sankt Olofs kyrkoruin från 1100-talet. Valven som återstod i kombination med det idoga regnandet och kylan kunde lätt få mig att förnimma hur kallt och rått det måste ha varit i den gamla kyrkan på sin tid. Även om det inte regnade in så måste det huttrats en del på bänkraderna, om det nu fanns några sådana då.

Nu har Gamla Bettan fått tillbaka vårskorna. I år var det på håret eftersom det enligt reglementet var sista dagen att få ha vinterdäck. Såvida inte vädret kräver annorlunda och det får man väl motsträvigt erkänna att, så är inte fallet. Även om jag just denna helg hade förväntat mig mer av just vädret. Tidigare i veckan hörde jag talas om att det skulle bli mellan tio och femton grader, så blev det inte kan jag säga. Visserligen tittade solen fram, men det var långtifrån tiogradersstrecket som jag hade föreställt mig. Trots allt blev det en riktigt härlig dag i friska luften. Fåglarna kvittrade och levde high life i buskar och snår. Om inte annat så är det ett tecken på att våren är i antågande.

Godnatt!