Hemglassbilen tutade sin omisskännliga melodi här utanför idag. Faktum är att den erbjudit oss att köpa glass hela vintern här i mitt kvarter. Annars hade man kunnat luras att tro att det är ett vårtecken, men det är det alltså inte. Vi letar vårtecken överallt nu lite till mans skulle jag tro. Jag finner fler och fler och det är ju glädjande. Än tror jag dock att det kommer att dröja ett bra tag tills det verkliga vårtecknet, sopbilen, dyker upp. Jag lär återkomma i ämnet.

Vad svårt det är när man arbetar med en person som inte talar samma språk. Då menar jag givetvis inte lingvistiskt, utan det faktum att inte befinna sig på samma planet rent bildmässigt. Dels är det ju så att jag följer vissa formspråk som kännetecknar det företag jag arbetar för, men också det bildseende som jag som fotograf förhoppningsvis är utrustad med. 

Jag kan tycka om en bild av olika anledningar och rata en annan. Tycka om en bild för att den överensstämmer med min syn på vad en bild ska innehålla och vice versa. Nåväl, det händer sällan att jag hamnar i den situation som jag hamnade i idag. Mäklarna litar oftast på min förmåga och i de flesta fall har vi jobbat många gånger tillsammans förut och vi kan varandras sätt att avgöra om en bild är bra eller dålig. 

Dagens samarbete resulterade i att mäklaren styrde fotograferingen i den riktning han ansåg bäst och jag gick honom till mötes. Att jag gick ganska missnöjd därifrån hör egentligen inte hit eftersom mäklaren är den som i slutändan ska vara nöjdast. Det tror jag att han blev idag.

Godnatt!