Jag föreställer mig att det måste ha låtit och sett ut just så på tiden då det verkligen begav sig. Hästars frustande och stockar som drogs över knotiga rötter i skogen. Nordsvenska muskelpaket som tuggade ivrigt på sitt betsel och arbetade så flitigt att de ångade om deras kroppar. Den enda skillnaden från förr var att idag var det bara på lek. Våra förfäder drog timmer med sina hästar på blodigt allvar.

Idag har jag fått uppleva skogskörning med häst en bit utanför Uppsala. Efter detta är det inte svårt att förstå varför hästar sedan urminnes tider varit människans ständiga följeslagare. Samspelet mellan kusk och häst var fullkomligt bedårande. Det var inte bara tyglarna som talade om för hästen hur den skulle ta sig igenom banan, kommandon som höger och vänster fungerade lika bra. Djuren lyssnade så lyhört och kuskarna ville så mycket där bland träden denna råkalla marsdag. Det slamrade med kedjor, då och då ekade det ett gnägg mellan träden. Det är otroligt vackra och stolta djur. Morfar det här hade du tyckt om att se.

Godnatt!