Idag var det på håret att vi fick ställa in dagens eftermiddagsfotografering, men jag hann. Precis när jag satt mig i bilen för att åka ifrån Skarpnäck blev det svart. För en gång skull var det gamla Bettan som höll ställningarna och lyste upp vägen. Varenda gatlykta, varenda liten glödlampa så långt ögat nådde släcktes. I ett fönster lyste två stearinljus, men det var också allt ljus som syntes i hela Skarpnäck. Det var en märklig känsla, nästan lite spöklikt. Ju närmare hemmet jag kom desto mer ljus såg jag, min del av Stockholm hade uppenbarligen klarat sig. 

Jag läste i Aftonbladet att 81 000 hushåll blev strömlösa denna afton. I Bagis fick lilla Sirsans mamma hämta upp på dagis iklädd pannlampa, bara en sån sak. För det var verkligen svart som i en säck ute. På avstånd kunde man se det orangea ljuset från Stockholms innerstad. Det är sånt här som påminner en om hur beroende vi är av att alla samhällsfunktioner fungerar.

Godnatt!