Det är ingen hejd på snöandet. Nu ser omgivningarna ut som österrikiska alperna, om man bortser från de branta backarna och liftsystemet. Snötyngda grenar hänger över upptrampade stigar och frosten har bitit rejält i kinderna under helgen som varit. 

Gårdagen bjöd på ytterligare snöande men dagens första advent har definitivt visat sig från sin vackraste sida. Solen har skinit och himlen har varit så blå, så jag minns inte ens när den senast var så blå som idag. Med andra ord en perfekt dag för en promenad i Nackareservatet. Termometern visade på fler minusgrader än den hittills gjort i år, vad jag minns. Att frysa tillhör inte min favoritsysselsättning så jag satsade på full vintermundering under i form av långkalsong, tredubbla lager av strumpor och sedan toppades allt med ett par väldigt varma vinterskor, mössa halsduk och vantar. Efter någon timmas promenad bet det ordentligt i ansiktet, men vintermunderingen och speciellt skorna och dess innehåll gjorde sitt jobb ytterst väl. Fötterna var lika spisvarma efter promenaden som när jag klev ut genom dörren. Känns tryggt inför fortsättningen av vintern.

Jag känner på mig att det blir en bra vinter, i synnerhet ur vädersynpunkt. Och då menar jag vinter med alla dess beståndsdelar, så som minusgrader, snö och is. Jag står gärna ut med tre månaders vinter om den är som den varit idag. Det är ljust och härligt och minusgraderna gör luften lite torrare och högre. Jag minns vintrarna i Skåne. Tre minus där vid havet kändes mycket kallare än dagens tio. Fukten kröp liksom in i märg och ben. Inga jackor i världen kan skydda en mot skånes vintrar. Somrarna i Skåne är underbara, men vintrarna, ger jag inte så mycket för.

Godnatt!