Idag tog jag med mig ficklampan och lyste igenom mitt förråd. Den som söker finner visade det sig, jag hittade min lilla snöskyffel. Sedan fanns det liksom ingen ursäkt längre, det var bara att börja skotta. En och en halv timma senare hade jag skottat fram bilen och förhoppningsvis skapat en så stor lucka i snövallen som krävs för att jag ska kunna ta mig ut imorgon. Jag ska ärligt säga att jag nästan börjar gråta när jag tänker på att någon annan kommer att ta min välskottade parkeringsplats på måndagsgatan när jag lämnat den för jobbet. Nåväl jag kan i alla fall känna mig lite glad över att ha fått en och en halv timmas träning samtidigt som jag gjort lite nytta på kuppen.

Nu håller jag tummen för att de flingor som nu faller utanför fönstret inte ska bli så många fler tills det är dags att åka. Jag är inte det minsta sugen på att skotta igen.

Godnatt!