Ny tur i skogen på jakt efter svamp. Kantareller i synnerhet. Redan när jag klev in bland träden hittade jag en som i det närmsta stod och glänste mot mig med sin gula rock. Det var ju inte utan att man blev lite hoppfull när jag fann det jag sökte redan från början. Nåväl, jag hittade inte riktigt lika mycket som sist, men gott och väl att lägga bredvid en god köttbit till middagen. Härligt!

Idag har jag äntligen fått tillfälle att träffa lilla Sirsan igen. Eftersom det är min sista dag på semestern har jobbångesten gjort sig påmind som aldrig förr under dagen. Detta rådde dock lilla Sirsan bot på genom sin självklara charm och lekfullhet. Jag glömde helt enkelt bort att jag måste möta verkligheten i morgon. Det var välbehövligt och förlösande. 

Det är märkligt ändå hur fort man vänjer sig vid att vara ledig. Kroppen har inte alls lika lätt att ställa in sig på tidiga mornar och slitgöra igen. I mitt fall tror jag faktiskt aldrig den vänjer sig vid att gå upp tidigt. Men jag ska göra ett tappert försök att få kroppen att ändra dygnsrytm.

Godnatt!