Att plocka lingon var riktigt roligt, men att rensa dem var inte lika roligt visade det sig. Men vill man ha fin sylt framöver så måste skräpet bort. Nu är det i vilket fall som helst gjort och hösten är räddad, åtminstone vad gäller lingonsylt. 

Idag var det sista dagen i Nacka. Det har gått bra och jag har inte speciellt mycket att invända, men akustiken i aulafoajén var ju inte den bästa. Det var högt till tak och högstadieskriken studsade hårt mot fönsterrutor och tegelväggar. Den sortens vassa ljud blir man så oerhört trött i huvudet av. Så av den anledningen ska det bli skönt att byta miljö imorgon. Det är märkligt ändå, högstadieungdomar och i synnerhet pojkar, verkar ha någon form av inbördes tävling om vem som kan skrika mest. De kan vara världens finaste och trevligaste, men i grupp låter det väldigt illa om dem. Som bekant befinner de ju också sig i gråzonen mellan mansröst och barnsröst och vi vet ju alla hur gnälligt det kan te sig. En riktig mardröm om ni frågar mig. Högstadietjejerna har andra inbördes tävlingar. De handlar mer om att få håret att ligga exakt på pricken, eller att se till så att ingen tittar på dem under porträttfotograferingen. Det kan vara nog så energikrävande verkar det som. Det låter oftast inte lika mycket om dem men bara tanken på att de måste vara perfekta kan göra att man känner sig lite matt.

Godnatt!