Det är inte mycket som händer utöver arbetet just nu. De senaste årens höstar har sett ut ungefär likadant. Inget socialt liv att tala om, bedrövliga matvanor och alldeles för lite sömn. Lite ledsen blir jag också över att träningen hamnar på efterkälken. Jag hinner eller kort sagt orkar inte alls träna i samma utsträckning som resten av året. Jag måste komma på en strategi för hur jag ska komma igång igen. Inte för att jag egentligen har slutat, men jag vill ha mina tre-fyra träningsdagar i veckan och där befinner jag mig inte nu. Förhoppningsvis hittar jag dygnsrytmen allt eftersom säsongen flyter på och då faller det sig naturligt med träningen också. Tills dess är det bara att samla kraft.

I morse hade den kommit, hösten. Det var knappa tio grader när jag satte mig i bilen och det rök lite från andedräkten under promenaden ut. Det var kyligt, fuktigt och alldeles stilla. Den höga klara luften kändes nästan lite för frisk. 

Jag minns förra året vid den här tiden. Det började med en liten gul strimma i björken utanför min balkong. Sedan gick det fort. Innan jag visste ordet av var hela björken gul. Ännu är den grön, vi får se hur länge till.

Godnatt!