Svårslaget. Jag känner mig lite som Ernst Kirchsteiger när jag struttar omkring här hemma bland tomatinläggningar och små oreganobuketter. Ringblommorna har satt frön som jag tagit vara på. Snart har jag så det räcker till den tänkta rabatten vid sommarstugan. Jag ser redan fram emot nästa sommar då jag ska få se dem stråla som små solar som på morfar och mormors tid. Jag tror dessutom att de kommer att matcha den nypiffade gröna ytterdörren som om de vore gjorda för varandra.

Helgen bevisade med all önskad tydlighet att sommaren vill dröja sig kvar ett tag till. Den svepte in oss i sin vackraste sommarklänning och fick oss att åtminstone för en stund glömma bort att hösten står och lurar bakom vilket gathörn som helst.

Om man i Stockholm vill uppleva folkvimmel av riktigt hög kaliber även vid den här tiden på året så väljer man Nytorget. Där ligger caféerna tätt och mysfaktorn kring de gamla kvarteren vid parkens östra sida är mycket hög. Visst kan man ta sig in i city och trängas också, men vill du frodas bland infödda södermalmsbor, är Nytorget väl valt. Sagt och gjort, i sällskap av fröken V och solen njöt jag av en sallad med rödbetor, chevre och nötter mitt i vimlet. Faktum är att det inte fanns många grässtrån över till andra denna soliga lördag, Nytorgsparken var mer eller mindre full. En härlig dag!

Idag har jag varit i Täby. 150 livrädd gymnasieettor skulle förevigas. Under uppropet ute på skolgården stod vissa i klungor, andra helt själva. Det osade ångest och rädsla och det var knappast en slump att uppropet hölls utomhus. Där stod de, de som bestämt sig för att välja riktning i livet och dem som bara pluggade av rädsla för att inte bli något om de lät bli. Tomma blickar blandades med nagelbitning och handsvett. Lägg därtill att årets porträtt och julklapp till farmor skulle avverkas strax därefter. Livet är svårt.

Godnatt!