Vilket fruktansvärt öde för en fluga, ja för vem som helst egentligen, att hamna mellan två glasrutor i ett fönster. När jag såg den här lille gynnaren såg det faktiskt ut som att den nyligen insett sitt öde. Alldeles stilla satt den där och inväntade en säker död. Hur kom den in mellan rutorna? Vad var det som gjorde den så nyfiken där? Jag tror tyvärr inte att den har hjärna nog att hitta ut själv, den lille stackaren.

OS ja, snart är det slut. Det som delat in befolkningen i två läger, dem som hatar och dem som älskar det. Själv tycker jag att det är ganska mysigt att titta. Till råga på allt får man tillfälle att följa sporter som aldrig annars får utrymme i tablån. Crosscountry t ex, det tittade jag på en stund idag. En sport där vår svenska Alexandra Engen spurtade in på en sjätte plats, riktigt roligt. Annars är det friidrotten som roar mig mest. Det är fantastiskt att se dem prestera på tartanbanan och i kastsektorn. Kanske har det inte riktigt varit sveriges OS i friidrott, men det gör faktiskt detsamma. Det är roligt att titta på duktiga atleter helt enkelt.

Häromdagen tillbringade jag en stund i bilen. På radion var det svårt att undvika OS-sändningarna och jag lyssnade på det som sändes. Dressyr. Inte en sport som jag intresserat mig speciellt mycket för hittills i livet om jag ska vara ärlig. Men att sitta i bilen och höra reportern Christian Olsson referera finaltävlingarna i just dressyr var en ren njutning. Han målade finalen i färger jag först inte trodde fanns. Jag kunde se hästarna framför mig och jag kunde se dem dansa. 

"Nu är det dansant, som Mary Poppins med paraply och allt, som en labradorvalp som leker med sin egen svans." 

"Åh vad smakfullt, lite kardemumma, lite kanel som en sportbil med vingar."

Detta var bara en liten del av den vackra tavla i ord som Christian Olsson målade under finaltävlingarna. Om ni själva vill njuta av detta så ligger hans referat från OS utlagda på Sveriges radios hemsida.

Med detta tackar jag för mig och önskar godnatt!