Nu lovar jag att det är sluttjatat om Röda faran. Ville bara tala om att jag varit ute på premiärtur idag och som ni förstår är jag mycket stolt och nöjd över mitt kap. Hon rullade fint över grus och asfalt. Sadeln fjädrade och vinden ven i håret. Inga skrapsår eller andra incidenter. Den gamla Monarken verkade uppriktigt glad över att äntligen få komma ut i friska luften igen efter många års ide.

Jag såg dokumentären Lindansaren på SVT igår kväll. En varm och fin dokumentär om Jesper Odelberg. Där stiftade jag också bekantskap med Kent Anderssons tänkvärda poesi och visor. Jag vill faktiskt ta tillfället i akt att lägga in en av hans texter här. Den berörde mig och kanske kan den göra detsamma med dig.

Godnatt!

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en puckel för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!