Jag är inte känd för att springa mycket på toaletten och kissa direkt. Jag nöjer mig med ett par, tre gånger om dagen i vanliga fall. Jag är definitivt ingen som springer på offentliga toaletter i parti och minut. Jag försöker hålla mig in i det längsta om jag är långt hemifrån. Men ibland har nöden ingen lag, så var det idag. 

Jag träffade fröken R för en fika. Jag blev riktigt glad när hon ringde och det passade mig alldeles utmärkt att ta en promenad i den friska höstluften för att avsluta med en god kopp kaffe på söder. När man har en liten som sover middagslur i vagnen får man dessutom promenera på gator lite i utkanten av trafiken, då ser man verkligen hur vackert det är i Stockholm. Både jag och fröken K kom fram till att man alldeles för sällan lyfter blicken. Det finns så mycket vackra byggnader i Stockholm som man aldrig får se eftersom ögat sällan klättrar högre än två meter ovanför trottoaren.

Nåväl, idag gjorde kaffet sitt och jag var tvungen att besöka en toalett. En offentlig toalett är sällan gratis det vet vi ju alla. Och mynt har man ju aldrig på sig. Detta hade någon smart själ tagit fasta på just i Skrapan. Om man smsade Toa och numret på toaletten så slapp man det problemet. Sagt och gjort, jag skickade iväg mitt sms och i nästa sekund öppnades toaletten för mig. Magiskt! Tack Rebecka för att du visade mig detta fiffiga WC! Kanske, kanske kommer jag att besöka det igen.

Godnatt!