Bokstavligt talat livet på en pinne.
Tänk om det vore just så här enkelt, som att spinna sig en slemklump och sätta fast sig nån meter ovanför marken. Och verkligen genuint känna att det här är livet på en pinne.

Inte ha en aning om BP:s oljeutsläpp, innevarande månads räkningar eller kärleksbekymmer. Bara sitta där i sin slemklump och tycka att livet ter sig rätt härligt.
Inte ha sett en enda dammråtta i sitt liv och givetvis aldrig känt sig tvingad att städa. Inte någonsin behövt svära över att det inte finns några tvättider när underkläderna är slut i lådan.

Men sitter man i en slemklump på en pinne kanske man heller aldrig får smaka den där middagen som är så god att man blundar av njutning. Kanske får man heller inte uppleva den där gränslöst fantastiska kärleken som pressar ut fjärilar från magen och ändå upp genom öronen. Jag är också osäker på om man fast i slemklumpen kan känna stolthet över sig själv när man gjort något bra på jobbet. Eller om hallonen och jordgubbarna doftar lika gott.

Livet på en pinne i en slemklump kanske är både på gott och ont.