För två år sedan flyttade en liten familj med två söta flickor till Östersund. Sedan dess har jag inte sett dem. Igår fick jag möjlighet att träffa dem igen. Jag har saknat dem otroligt mycket kände jag. Mer än jag kunnat tro.

Det pratades i kör och visades leksaker i parti och minut och varje gång jag träffar dem vill jag ha en egen kotte. De lurar liksom fram mina bästa sidor utan att ens anstränga sig. Jag tror bestämt att detta var dagens höjdpunkt.

Ska jag vara riktigt ärlig så slog det till och med synen av Jill. Det är hårfint, men knattarna vinner.

Det klarnade upp igår, precis som yr.no hade talat om för mig. Kanske en timma senare än beräknat men regnet höll upp. Och när Jill steg fram skymtade också en liten blå strimma av himmel över oss.
Magiskt!