Det är gassigt nu.
Det finns ingen hejd på badandet. Det är skönt. Jag trivs i rollen som badare. En ny roll. En bra roll.
Idag var det sista rycket med fönsterprojektet för den här gången. Värmen på övervåningen hade gjort både mig och min bror morgonpigga. Tur att butiker för händigt folk öppnar tidigt. Det blev ett par burkar kitt till och för brollan en plastkoppling till vattenpumpen som äntligen skulle få nytt liv. Det visade sig bli en heldagssysselsättning.
Mina kittsträngar på spröjsade fönster tog däremot bara ett par timmar. Gamla Bettan skulle alltså hinna bli pigg i lacken innan jag återvände till Stockholm.

Med ett par småländska kroppkakor i magen skulle hon bli röda pilen på E4:an. Småländska kroppkakor, det är bland det bästa jag vet. Ser fullständigt intetsägande ut på tallriken. Beiga, runda och lite blanka av skirat smör. Det enda som känns någorlunda glatt på en sådan tallrik är lingonen. Potatiskulor med fläsk i...det är riktig husman. Mat för en hel karl, om mig.

Jag stannade till hos mormor och morfar på hemmet innan jag styrde mot Stockholm. De skulle precis äta och blev förvånade att jag kom, trots att att jag sagt det flera gången dagen innan. Det är sorgligt att se en älskad människa försvinna så som min mormor och morfar håller på att göra. Men fint att de hänger i, fint att se dem igen. Fint att få hålla deras hand innan jag åkte.

Bettan höll hela vägen. Röda pilen är åter i Stockholm.