Det var länge sedan det regnade kände jag idag när dropparna började falla. Faktiskt nästan lite ovant.
Jag hann dock med en långprommis ute på Kungliga Djurgården innan vattnet förstörde frisyren. Vi hade bestämt möte vid Ulla Winbladh men insåg snart att det inte fanns en enda parkering att uppbringa så långt ögat nådde.
Vi bestämde oss för att angripa Djurgården från andra hållet och åkte till Prins Bertils Boulebana. Lika illa. Det fick bli nödlösingen, att parkera utmed vägen och hoppas på det bästa. Hur kunde jag trott att det skulle gå att hitta en parkering där ute mitt under pågående turistsäsong deluxe?
Djurgårdsbrunnskanalen fick sig en titt och lilla minken på motsatta sidan beskådades av sex rätt nyfikna ögon.
Faktum är att dropparna redan så sakterliga hade börjat studsa mot huden när vi intog kaffet och för dagen även en trevlig kärleksmums. För tydligen är det så att när mr P går på diet så blir han en feeder. Jag borde tala allvar med honom om det här. Det är ju en väldigt trevlig egenskap att bli utsatt för men man får se upp, ja sanna mina ord.
Självklart höll inte idén om att parkera utmed vägen. En illgul lapp lade lite sordin på stämningen och talade om att jag mycket snart skulle komma att bli 550 kr fattigare.
Som kompensation var jag tungen att köpa hem riktigt god thaimat till kvällen. Kyckling, grönsaker, cashewnötter och ris. Smakade fint! Ingen sådan här konstellation av mat kommer dock att slå den lilla strandrestaurangen i Khao Lak. De svenska thairestaurangerna kan lika gärna lägga ner sina vapen direkt. Ingen idé att kriga mot någon som satt alla smaker rätt på pricken!
Så nu sitter jag här, rätt mätt och hör regnet formligen strila mot fönstret, med vetskapen om att Ronja som just nu snarkar på golvet snart vaknar upp och behöver gå ut.
Jag hann dock med en långprommis ute på Kungliga Djurgården innan vattnet förstörde frisyren. Vi hade bestämt möte vid Ulla Winbladh men insåg snart att det inte fanns en enda parkering att uppbringa så långt ögat nådde.
Vi bestämde oss för att angripa Djurgården från andra hållet och åkte till Prins Bertils Boulebana. Lika illa. Det fick bli nödlösingen, att parkera utmed vägen och hoppas på det bästa. Hur kunde jag trott att det skulle gå att hitta en parkering där ute mitt under pågående turistsäsong deluxe?
Djurgårdsbrunnskanalen fick sig en titt och lilla minken på motsatta sidan beskådades av sex rätt nyfikna ögon.
Faktum är att dropparna redan så sakterliga hade börjat studsa mot huden när vi intog kaffet och för dagen även en trevlig kärleksmums. För tydligen är det så att när mr P går på diet så blir han en feeder. Jag borde tala allvar med honom om det här. Det är ju en väldigt trevlig egenskap att bli utsatt för men man får se upp, ja sanna mina ord.
Självklart höll inte idén om att parkera utmed vägen. En illgul lapp lade lite sordin på stämningen och talade om att jag mycket snart skulle komma att bli 550 kr fattigare.
Som kompensation var jag tungen att köpa hem riktigt god thaimat till kvällen. Kyckling, grönsaker, cashewnötter och ris. Smakade fint! Ingen sådan här konstellation av mat kommer dock att slå den lilla strandrestaurangen i Khao Lak. De svenska thairestaurangerna kan lika gärna lägga ner sina vapen direkt. Ingen idé att kriga mot någon som satt alla smaker rätt på pricken!
Så nu sitter jag här, rätt mätt och hör regnet formligen strila mot fönstret, med vetskapen om att Ronja som just nu snarkar på golvet snart vaknar upp och behöver gå ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar