En dag som förväntades bli en riktigt seg en, vände fort till någonting riktigt bra.
Rebecka ringde och bad stod på agendan. Vad annat kan man göra en dag som denna, undrade hon. Jag hade inte mycket att sätta emot. Vilket jag så här i efterhand är glad för.

Så vi badade. Jag fick lära mig steg ett och två i dykkonst. Jag har aldrig i hela mitt liv vågat göra annat än bomben eller möjligtvis pik från bryggan och Rebecka tyckte nu att det var dags för något annat.
Steg ett var väl egentligen bara att doppa huvudet och känna på vattnet underifrån. Steg två att göra ett lätt hopp med armarna framför sig som i dyk. Jag plockade ner ovationer och kände mig peppad. Längre än så varade inte lektionen idag, utan jag blev istället tillsagd att öva på egen hand innan steg tre påbörjades.

Sedemera övergick övandet till en fin och ljummen kväll en bit bort från vattnet på söder med ett givet inslag av Johan ett stänk av rosévin och Red stripe.

Ibland är livet precis så rättvist som man förväntar sig att det ska vara.