Det finns dagar man minns lite extra bra. Dagar då något inträffar som smiter utanpå det vanliga. Jag upplevde just en sådan. Eller åtminstone en morgon som klippt och skuren ur vilket Roy Anderssonverk som helst. Jag behövde inte ens anstränga mig för att se det. Det kom till mig. Original efter original.

Från bussen steg en man av sjungandes på Hasse Alfredssons slagdänga "Blommig falukorv" med en sådan inlevelse att jag faktiskt inte tvivlade en sekund på hans längtan.
På andra sidan gatan mötte jag mannen som på ett helt otvunget sätt, trätt handväskan runt halsen och satt den upphittade platta fimpen i munnen och gett sig av.

Kanske är det värmen som ger näring åt fantasin. Det står hur som helst klart att det är fantasin som värmer mig.