Den här sortens uråldriga telefoner hittar man sällan numera. Men skolorna får hålla till godo varken de vill eller ej. Det används väl inte så ofta får man förmoda. Men likväl sitter de kvar, som ett minne av svunnen tid. 

Idag gick pulsen upp en aning när jag insåg att något var fel med utrustningen. En dag som denna, när studenterna står på rad för att få sitt avslutningsporträtt förevigat, får ingenting gå fel. Utrymmet finns inte riktigt. Som sig bör arbetar vi i par under de här hektiska dagarna och en extrablixt fanns tack och lov att tillgå. Det räddade mig i nöden och hjälpte mig att hålla mig inom tidsramen dessutom. Tackar!

Några av de nybakade studenterna lyckades med konststycket att gå i mål lite för tidigt idag. De bubblande dropparna under champagnefrukosten steg dem helt enkelt för fort åt huvudet och blicken var en aning oklar när det var dags att sitta på porträttstolen. När dagens inomhusövningar avslutades luktade det lite som jag kan tänka mig att det gör på Gröne Jägaren en sen lördagsnatt. Jag skulle tro att det är fler än en som dessvärre inte kommer att minnas något av varken fotografering eller utspring. En trist historia att berätta för barnbarnen.

Nu ska jag sova!

Godnatt!