Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Den här lilla kompisen mötte jag under dagens fotografering. Någon har klätt upp/ut sitt husdjur för att det enkelt skulle kunna smälta in bland de nybakta studenterna som intog torget utanför Globen.

Ju mer jag tittar på det här fotografiet, desto mer funderar jag över vad den lilla hunden själv kände just i det ögonblick som bilden togs. Det är svårt att avgöra om de halvslutna ögonen och den höga nosföringen faktiskt betyder självförtroende och dekadens. Ansiktsuttrycket kan lika gärna tolkas som att den hatar varje stund av livet. Är trött på allt bäras omkring i allehanda tyger och visas upp för folk som skanderar: Åh så söt!

Jag blir nyfiken på vilka andra klädesplagg som hänger i den lilla hundens garderob. Blir den påklädd varje dag eller får den någon gång springa runt så som naturen skapat den? Är den lilla Chihuahuan substitut för något annat i mattes liv? Är det en lycklig hund vi ser på bilden?

Många frågor att fundera på.

Godnatt!