Jag har saknat dig idag morfar. Det är redan fyra månader sedan du lämnade oss i vinterkylan. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig under de här fyra månaderna. Du fattas och det ekar väldigt tomt på den plats där du fanns. 

När jag var liten växte det eldröd Krasse och brandgula Ringblommor vid sommarstugan. Krassen översållade den stora kopparkitteln på verandan och Ringblommorna spred ut sig bakom häggen och satte eld på gräset med sin färg. Ibland gick mormor ut med saxen och klippte av ett fång att ta med sig in. De lyste lika vackert i en vas på bordet som i landet bakom häggen. De doftade på ett speciellt sätt och jag minns att jag ibland ryckte bladen av någon stackare i "älskar, älskar inte". 

När jag stod och valde frön till vårsådden var valet i år därför ganska enkelt. Det kändes viktigt att få återuppleva min barndoms dofter och färger. En liten men väldigt, väldigt kärleksfull gest till morfar, min förebild i livet. 

Därför blir jag extra glad när jag nu ser att Ringblomman växer så det knakar ute på min balkong. Jag kan bara konstatera att de senaste dagarna och veckornas regn i kombination med morfars vakande öga har satt fart på livsglädjen rejält i krukorna. Och Krassen ligger inte långt efter. Det ska bli härligt att se dem lysa senare i sommar.

Godnatt!