I helgen besökte jag åter Bagel Street Café, den här gången i sällskap av fröken K. Eventuellt har jag aldrig blivit så mätt som efter den ljuvliga bageln med chevré, nötter och annat smått och gott. Jag lämnade endast en liten kant av osten kvar på tallriken, annars slank allt ner. Efter avslutat skrovmål beslutade vi oss för att ta en promenad längs vattnet mot Hornstull. Det var inte några fjäderlätta steg vi bjöd på efter den middagen, men fram kom vi och passade till och med på att unna oss en glass i solen innan vi skiljdes åt.

På den öppna gräsplätten i Tantolunden var det full aktivitet. Det spelades kubb och grillades, förmodligen knäcktes det också en och annan pilsner. Precis som alla andra år satt samhällets bottenskikt på några av bänkarna och spelade gitarr. En trivsam eftermiddag med plats för alla helt enkelt. 

Idag bar det iväg till Willys i Sickla. Det ekade mer än tomt i frysen och för att slippa kurr i magen fylldes kundvagnen med diverse ätbara ting. Jag tror jag plockade åt mig saker från i stort sett hela kostcirkeln och gick där ifrån med fem matkassar under armen. Det lönar sig att åka och storhandla har jag lärt mig. Man slipper man bli skinnad och har alltid mat i frysen när blodsockret börjar nå botten. Det känns bra. Även om det var ett rent helsike att få med sig de där fem kassarna tre trappor upp utan hiss idag. Tummen är inte vad den har varit, det är en sak som är säker.

Det blir aldrig riktigt mörkt på nätterna den här tiden på året. Jag tänkte på det i natt när jag vaknade till, det är ljust närhelst man går och lägger sig eller vaknar. Det är mysigt på något vis. Fåglarna börjar kvittra i ottan och det känns inte lika okristligt tidigt att gå upp när solen ändå gått upp före mig. 

Godnatt!