Det lyser brandgult på balkongen. Det är härligt att se ringblommorna växa så det knakar. Kanske har morfar varit och gett dem lite extra näring denna solfattiga sommar. Knopp efter knopp brister istället ut i sitt eget lilla solsken och gör min dag lite ljusare, lite vackrare.

Det är sannerligen ingen trängsel på vägarna i stockholmstrakten dessa dagar. Det framgår med all önskad tydlighet att huvudstadsinvånarna har gått på välbehövlig semester. Det ekade nästan lite ödsligt i södra länken i förmiddags. Den här tiden på året kan man antingen älska eller hata. Älskar man det är det förmodligen för att man slipper trängas i en annars ganska folktät innerstad. Hatar man det, kanske det just är för att man trivs i folkvimlet. Jag vet inte riktigt var jag står någonstans. Visst är det behagligt att slippa trängas, men det ligger också något spöklikt över en stor stad som i det närmaste töms på folk under sommaren. Jag undrar var alla tar vägen. Finns det verkligen lantställen till alla? 

Godnatt!