Flitens lampa lyser klarare än solen här vid sommarstugan. Idag har porten fått ett par lager klargrönt på sig. Det blev riktigt stiligt. Så länge jag kan minnas har den varit grön och det var verkligen på tiden att bättra på den nu igen.

Hallonlanden. En akilleshäl här i trädgården. Varje år är det ljuvligt att få gå och småäta av de söta bären, men att rensa upp och klippa rent runt omkring dem är förmodligen något av det tråkigaste man kan tänka sig. Men ett måste om man vill ha något att snaska på senare i sommar. I år är det tydligen pissmyrans år. Gång på gång raserade jag deras bon och de sprang som tättingar i myllrande högar med sina ägg i högsta hugg. Mellan varven passade de även på att krypa upp längs mina handleder och bita sig fast tills min hud blev flammande rosa. En dag i rabatten kan vara också vara väldigt smärtsam.

Efter de senaste somrarnas fönsterfix är det skönt att nu äntligen kunna lägga dem åt handlingarna. Idag satte jag kitt på det sista fönstret och sedan återstår bara målningen. Nåväl, det finns ett litet och svåråtkomligt fönster på övervåningen ovanför farstun som inte heller fått nyputs, men den dagen kommer. Kanske inte i år, men min perfektionistiska ådra kommer inte att låta det undkomma, var så säker.

Ikväll var det en fantastisk solnedgång! Himlen skiftade i brandgult och rött och jag kunde givetvis inte låta bli att fånga upp det på minneskortet. Kanske drabbades jag just under denna stund av mitt värsta knottangrepp någonsin. Handen var alldeles svart av knott när jag satt vid vattenbrynet och förevigade min kväll. Troligtvis kommer jag ha ett och annat bett att klia på inatt.

Godnatt!