Idag har jag upplevt en sån där dag som gör att man börjar lyssna lite mer på sin kropp. Jag har känt mig stressad och haft svårt att varva ner. Hastat mellan olika destinationer och verkligen längtat efter ledighet och semester. Snart, jag får bita ihop några dagar till. 

Ernst. Ja numera behöver man bara säga Ernst så förstår de allra flesta att man pratar om Kirschstiger. Idag har han slagit upp portarna till sitt fiffiga sommarprogram. Han inledde serien med att låta oss förstå att han nu skulle renovera och piffa upp ett hus som han inte själv valt, utan som istället "valt honom". En gammal industribyggnad i rött tegel blir platsen för årets teater med Ernst. Det blir härligt att se var han får till denna sommar.

Redan har han sett till att bygga ett växthus på en höjd utanför tegelbyggnaden. Det gör mig smärtsamt påmind om att det inte går något vidare för mina örter denna säsong. Ja en del trivs och frodas, det är väl egentligen mest basilikan som fajtas mest. Den drabbas av ohyra gång efter annan och jag börjar snart ge upp hoppet. Kanske är det dags att inse att kampen är förlorad den här gången. Någon som verkligen ser livet som en gåva på min balkong är däremot Ringblommorna. De blommar med sina starkaste färger och påminner mig om somrarna hos morfar och mormor. De är underbart vackra!

Nu säger jag godnatt!