Efter en hel radda av underbara högsommardagar kom idag en mellandag. Det drog in mörka moln och det droppade en aning från dem vid några tillfällen. Alltså hade vi åter regnkläderna i beredskap, om utifallatt.

Eksjö är en underbar liten stad. På lördagarna sjuder den av liv vid torget för då går vaktparaden ledd av tio hästar genom stadskärnan. Denna lördag var inget undantag. Med bläckblås och slagverk underhåller de Eksjöbor och tillresta. Även vi fick en liten glimt av dem innan regnet fick dem att inta kyrkan. 

Då avvek vi för att besöka den mest fantastiska lilla antik och loppisbutik jag någonsin upplevt, Antikmagasinet. Där fanns allt man kan tänka sig från svunnen tid. Ja, även sådan man kanske inte skulle kunna tänka sig. Som en uppstoppad struts t ex. Det det en sådan butik som man kunde gå igenom flera gånger och varje gång hitta något nytt som man missat vid förra varvet. Jag köpte inget men det var definitivt inte sista gången jag satte min fot där.

I ett litet välbevarat torp en bit från vår sommarstuga bodde min mormors morfar. Han var smed och på bilden som mamma visat ser han snäll och god ut. Han bodde där med sina barn och sin hustru under slutet av 1800-talet. Vägen dit ringlade sig långt ut i skogen, krokig och smal. Där vid det gula missionshuset låg det. En alldeles förtjusande liten stuga som min mormors morfar faktiskt levt och verkat i och omkring. Det kändes verkligen fint att få se det! Historiens vingslag fläktade ljumma vindar i mitt hår. Kanske är det inte så konstigt ändå att jag på senare år allt starkare känt att rötterna myllar ner sig djupare och djupare i Småland. En upplevelse som jag verkligen bär med mig framöver!

Småland är även Astrid Lindgrenland. Efter energikicken vid torpet åkte vi vidare mot Vimmerby. Mellan Mariannelund och Vimmerby ligger Emils Katthult intakt mitt ute i den småländska myllan. Det var verkligen som att kliva rakt in i Astrids böcker om Emil när jag såg huset. Huset såg ut exakt som jag mindes det från filmerna. Alfreds hus låg kvar, hönshuset och snickerboa. Riktigt mysigt!

Eftersom vi var i Astridtagen passade vi även på att besöka Astrids pappas hem. Det hus som var mellangården i filmerna om Bullerbybarnen. Det såg sig likt ut. I Näs precis i utkanten av Vimmerby låg Astrids eget barndomshem. I en prunkande trädgård låg huset där Astrid sprungit och lekt som liten. Stockrosorna stormtrivdes vid den inglasade farstukvisten. 

En bit därifrån stod Uggleträdet som Astrid sedermera använde i sina böcker om Pippi. Men då var trädet istället fullt av Sockerdricka.

Det har varit en riktigt härlig dag i Småland.

Godnatt!