Helgen har gått i friluftstecken. Inte nog med att jag äntligen fick ta del av solen i två hela dagar, det var riktigt kallt också. Lördagens kvicksilver stannade vid -19 grader och det stack lite i kinderna efter en heldag utomhus. När det är nitton minusgrader känns det inte längre lika naturligt att ta med sig matsäck och sitta i en snödriva och ha det bra. Visserligen var jag utomhus och hade det bra, men jag rörde på mig oavbrutet och frös gjorde jag inte.

De nyligen inköpta skridskorna har verkligen satts på prov de senaste dagarna. Det var inte utan att det kändes lite ovant när jag steg ut på isen för första gången sedan, ja sedan gymnasiet. Men det är imponerande hur fort kroppen minns hur det var man skulle göra. Det satt trots allt i ryggraden och det kändes riktigt roligt att svischa fram över isen. Faktiskt så roligt att jag stack fötterna i skridskorna och åkte både lördag och söndag. 

Så mycket kan jag säga, att folk verkar inte våga sig på att ta risken att frysa. Detta stod fullständigt klart då de nitton minusgraderna gjorde att jag och fröken V var ensamma på isen. Så när som på två barn som kasade runt på lädret en stund innan de också gav sig av. Själv är jag av åsikten att det antagligen inte finns något väder som är för kallt, här i Sverige åtminstone. Man får helt enkelt klä på sig lager på lager och ge sig ut. Fryser man så är det bara att klä på sig mer. Eller så går man in i värmen och köper en kopp varm choklad som man kan njuta av i solen. Bättre kan man inte ha det!

Godnatt!