Nu töar det. Skridskoåkningen får läggas på hyllan, till förmån för andra aktiviteter. Helgen erbjöd ett och annat smått och gått ur ledighetspåsen. Nordiska Museet fick sig ett besök. Detta oftantligt stora och pampiga museum på Djurgården, som man utan tvekan skulle kunna tillbringa en hel dag på utan att tröttna.
Dagen till ära besökte vi bland annat utställningen "Hår". Den behandlade precis som man skulle kunna tro, håret och i synnerhet då, människohåret. Hur har frisyrer och ansiktshår förändrats genom tiderna? Vilka frisyrer gällde på 1500-talet och fram till idag? Det har jag nu fått lära mig. Dessutom stannade jag fascinerat vid montern som visade smycken av hår och icke att förglömma, även kläder av människorhår.
Jag vet inte varför det känns konstigt att tänka på att klänningen här ovanför faktiskt burits av någon liten dam. Det var ett foto av henne i sin klänning och hon såg märkbart stolt ut. Jag undrar om människohår värmer lika bra som ull? Den frågan lär jag troligtvis aldrig få något självupplevt svar på.

Ansiktshåret behandlades också givetvis. Jag har t ex fått lära mig att tredagarsstubben lanserades på 1980-talet, inspirerad av filmhjälten Indiana Jones från ”Jakten på den försvunna skatten” från 1981. I England kom skägget att kallas ”designer stubble” och signalerade att bäraren var för upptagen eller för upprorisk och bekymmersfri för att bry sig om rakning. Trenden ledde till att nya ställbara skäggtrimmers kom i ropet.

Slutligen kan jag inte hålla mig ifrån att dela med mig av det som var allra märkligast: en trosa av människohår. Jag ska inte vidare fördjupa mig i hur det måste ha känts att ha dem på sig.

Godnatt!