Idag gjorde jag slag i saken. Jag köpte ett läderarmband till morfars gamla Omega-klocka. Den har legat i en låda i nattduksbordet sedan i somras. Nu var jag redo att plocka fram den igen. En vacker, ganska enkel boett med mekaniskt verk. Jag tycker mycket om den, och klockan fann sig väl tillrätta i det nya armbandet känns det som. 

Det var länge sedan jag hade klocka på armen. Det behövs ju liksom inte i dessa tider då mobilklockan alltid är med. Men morfars klocka har man inte för att det behövs, utan för att det känns bra och för att den är vacker i all enkelhet. 

Jag blev nyfiken på om jag kunde hitta morfars klocka bland andra vintageklockor på nätet och gjorde en liten efterforskning. Tydligen var det så att under beredskapsåren 1939-1945 ansåg sig Sverige nödd och tvungen att "låna av folket" i något som kallades Försvarslånet. Man behövde alltså snabbt få ihop pengar till att stärka försvaret. Försvarslånet utgick i huvudsak ut på försäljning av statsobligationer. Men att också Omegaklockan, av den sort som morfar bar, såldes av den svenska staten till gemene man i Sverige - förmodligen av samma anledning, att få ihop pengar till statsmakten. Jag har suttit och läst så mycket på nätet om detta nu att jag börjar bli lite röd i ögonen så jag får helt enkelt säga fortsättning följer om morfars fina gamla klocka.

Godnatt!