Idag har jag varit fri som fågeln och då passade jag på att gå till Kärrtorps idrottsplats för att prova deras is. En rink som för dagen låg insvept i dimma och rimfrost. Inte en kotte så långt ögat nådde och jag klev ut ensam på isen. Som alltid var jag Bambi de första fem minutrarna innan autopiloten satte in.

Efter en liten stund på isen dök ytterligare en person upp. En kvinna i min ålder som snörde på sig skridskorna med van hand. Hon formligen skuttade ut på isen och visade sig vara något av ett konståkningsproffs. Kanske har jag aldrig känt mig så dålig på skridskor som just när hon svepte förbi med kraftfulla skär och gjorde piruetter. Nåväl, jag gav inte upp. Efter 45 minuter hade jag åkt nästan sju kilometer om man får tro Runkeeper, och den litar jag på.

Jag snörde av mig skridskorna och begav mig hemåt. Då fick jag syn på isen jag verkligen borde ha åkt på. Strax intill den uppskavda hockeyrinken låg en isbana som spolats upp på den stora grusplanen. Mycket större och trevligare såg den ut. Det är dit jag ska gå nästa gång!

Godnatt!